Lövängen i Hörningsnäs naturreservat
Lövängen vid Hörningsnäs Foto: Bo Ljungberg
Hörningsnäsängen ingår i Hörningsnäs naturreservat. Fram till 1800-talet hade Hörningsholms slott på Mörkö merparten av sina slåtterängar här. Naturreservatets östra och mer öppna del användes på 1900-talet enbart som bete. Denna del har bitvis behållit sin grässvål och lövängskaraktär. Det innebär att ädellövträd som alm, ask, asp, björk, ek och lind samt buskar som hassel, hagtorn, olvon, try, brakved och slån dominerar. Även vildapel förekommer. Några gamla f.d. hamlingsträd finns också i området.
Vildapelblommor Foto: Bo Ljunberg
En dikt av Karin Boye om Vildapel kan du läsa om om du klickar här.
Några typiska arter på Hörningsnäsängen är lungört, vårfryle, gökärt, teveronka, klasefibbla, svinrot, jungfrulin, backnejlika.
Botkyrka-Salem kretsen av Naturskyddsföreningen och Botkyrka miljöförvaltning har sedan 1984 restaurerat och vunnit tillbaka en liten del av den forna slåtterängen ur den tidigare täta lunden. Lövängen har vårdats med en skötselpan som bygger på ett examensarbete som gjordes 1988 av Nina Lövenhaft och Johan Abenius.
Skötseln sker på traditionellt vis. På våren fagas, eller städas ängen, vilket innebär att torra löv och grenar samlas ihop. På högsommaren slås ängen med lie efter att önskvärda växter gått i frö och lövkvistar hamlas från träden.
Kurt Hermelin har som kontaktperson och ansvarig för ängen i Botkyrka-Salem kretsen av Naturskyddsföreningen under lång tid lagt ner ett ansenligt och berömvärt arbete bl. a. guidat besökare, inventerat arter och deras blomnings- respektive frötid, listat intressanta händelser, bekämpat örnbräken och utfört andra ängssysslor. Han har också väglett arbetet vid kretsens fagnings- och slåtteraktiviteter.
Vår krets får ett ekonomiskt stöd från EU för att vi vårdar och bevarar ängen. Stödet har de senaste åren varierat mellan nästan 6 900 och drygt 8 600 kr per år.
Om du klickar här kan du läsa mer om lövängar.
En karusell med bilder från ängen kan du se om du klickar här.